”Apostolisk” är ett uttryck som vi möter i olika sammanhang. Vi talar om den apostoliska hälsningen, apostoliska trosbekännelsen, apostolisk tro osv. I den nicenska trosbekännelsen, som är en av våra tre trosbekännelser, heter det ”vi tror på en helig, allmännelig och apostolisk kyrka”.
Ordet apostolisk syftar naturligtvis på apostlarna. I NT kan man urskilja två viktiga aspekter på en apostel. Han är ett vittne till Kristi uppståndelse och han är befullmäktigad av Jesus med uppgift att förkunna evangelium.
Apostolisk kallades redan från första början allt det som härstammade från apostlarna. I Efesierbrevet står det att Kyrkan är uppbyggd på apostlarnas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv (Ef. 2:26).
I Apostlagärningarna har vi en klassisk vers (Apg. 2:42) som talar om kristendomens så kallade fyra B:n. Det första som där nämns är ”apostlarnas lära”. Det arvet skulle föras vidare från generation till generation. Den apostoliska tron var den orubbliga princip enligt vilken allt i kyrkan skulle bedömas. Apostlarna kunde ledda av Anden ge församlingarna regler, ibland med hänvisning till bestämda ord av Jesus, ibland i kraft av sitt apostoliska uppdrag. Då talade de i Kristi namn och på hans vägnar.
Den apostoliska tron och kyrkan hittas bara där som Kristus förkunnas i trohet mot Bibeln och fornkyrkans trosbekännelser. Kyrkan lever hela tiden i ett oföränderligt arv från apostlarna. Man kan säga att den apostoliska tron och kyrkan finns där Kristus är levande närvarande. Eller annorlunda uttryckt: Kristi kyrka är kallad att i tro mot apostlarnas vittnesbörd förkunna Herren Jesu Kristi liv, död, uppståndelse, himmelsfärd och återkomst en gång i härlighet.
Kort före sitt lidande sade Jesus: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen” (Joh.16:12-13).
Det här är ett viktigt ord för förståelsen av apostlarnas betydelse i Kristi kyrka. Det fanns mycket som lärjungarna då ännu inte kunde ta emot, men Sanningens Ande skulle leda dem fram till hela sanningen. Den sanningen möter vi i apostlarnas skrifter.
Biskop Bo Giertz säger, att apostlarna inte bara var vanliga människor. De var Kristi redskap, kallade att utföra ett verk utan motstycke, ett verk som skulle ha betydelse för all framtid.
Att vara apostolisk betyder alltså att leva i trohet mot apostlarnas lära, som de fått av Jesus Kristus. Den apostoliska trons kärna är denna: vägen till himlen går via Kristi kors. Den uppstånde Frälsaren har genom sin död öppnat för oss en väg till Gud.
Kyrkofader Augustinus (354-430 e.Kr.) talar om tre slag av tro, vilket gjort att man i lutherdomen talat om att till den apostoliska tron hör tillit till Gud, kunskap om trons objekt och människans instämmande i det som övergår hennes förstånd.
