Den tyske prästen Dietrich Bonhoeffers (1906-1945) böcker har tilltalat mig. Han skriver på ett gripande sätt som inte lämnar läsaren oberörd. Bonhoeffer är kanske mest känd för eftervärlden för sitt motstånd och kamp mot nazismen under 1930- och 40-talet. Utgående från Bibeln och sin kristna övertygelse ifrågasatte han de förändringar som man försökte införa både i den tyska kyrkan och samhället. Men han skrev också ett antal viktiga böcker som har varit uppskattade och lästa av många, bl.a boken Efterföljelse och en bok om Psaltaren som Bibelns bönbok. I vår psalmbok har vi också en psalm som är skriven av honom, ”Av goda makter skyddade vi möter” (Psb 527). En viktig bok som Bonhoeffer skrev var boken Liv i gemenskap. Boken handlar om den kristna gemenskapen, vilken gåva den är och varför den är så viktig.
Bonhoeffer börjar med att konstatera att kristen gemenskap inte är något som vi själva skapar. Kristen gemenskap är en gudomlig verklighet. Bonhoeffer skriver att kristen gemenskap är en gemenskap genom och i Kristus Jesus. Kristus är i centrum. Vi kan inte själva skapa eller åstadkomma den kristna gemenskapen utan det är Gud själv som gör den. Han understryker också att den kristna gemenskapen är en stor gåva som många kristna faktiskt saknar. Många måste leva ensamma på grund av t.ex. sjukdom, fängelse eller förföljelse. De som saknar en kristen gemenskap förstår vilken gåva det verkligen är att ha en medkristen som kan påminna om Guds löften och tala Guds Ord t.ex. i tvivel eller andra svårigheter.
Efter den här inledningen börjar Bonhoeffer beskriva den kristna gemenskapen och också ge konkret vägledning för att leva i gemenskapen. När han talar om kristen gemenskap syftar han på den gemenskap vi lever i våra vardagliga liv. Den kan se väldigt olika ut, ofta är det den egna familjen som är vår gemenskap. För Bonhoeffer såg den kristna gemenskapen lite annorlunda ut: han var lärare för ett antal präststuderande som levde och studerade tillsammans. De utgjorde hans kristna gemenskap. För många unga idag kan kristna studiekompisar som delar lägenhet utgöra en kristen gemenskap.
Bonhoeffer talar om ”den gemensamma dagen” och ”den ensamma dagen”. Han skriver att dagen i den kristna gemenskapen börjar och slutar tillsammans med Guds ord, sång och bön. Han talar här om vikten av gemensam andakt. Han poängterar att det är speciellt viktigt att dagen börjar med Guds ord, bön och lovprisning eftersom Gud står över allt. Trots ångest och oro över dagen, all smärta över livet får vi börja varje dag med att fly till Herren. På motsvarande sätt får vi avluta dagen med att överlämna allt till Honom. Däremellan, under dagen lever vi i ”ensamhet”. Genom våra olika uppgifter: arbete, studier osv. är den kristna gemenskapen utspridd. Här ger Bonhoeffer också råd och vägledningar hur man kan klara av dagens svårighet och frestelser.
I det fjärde kapitlet skriver Bonhoeffer om tjänsten eller tjänandet i den kristna gemenskapen. Han skriver att det finns tre viktiga sätt som vi tjänar varandra i gemenskapen: Först och främst genom att verkligen lyssna på andra. Det andra är hjälpsamhet och att ge en hjälpande hand i olika saker. Det tredje är att “bära varandras bördor.” Hit hör också att förlåta varandra.
I det femte och sista kapitlet talar Bonhoeffer om biktens och nattvardens betydelse för den kristna gemenskapen. Här varnar han för hur lätt det är att bli ensam i den kristna gemenskapen. Denna ensamhet uppstår när det inte finns en ärlighet och öppenhet i gemenskapen utan man börjar upprätthålla fasaden. När det börjar verka som om alla andra nästan är fullkomliga och inte har några problem, inte har några synder eller något de kämpar med. Därför säger Bonhoeffer att det är viktigt att man bekänner sina synder för varandra och vågar vara ärlig med sitt inre. Då skingras ensamheten och man får tillsammans möta varandra genom Jesus Kristus och hans försoning. Bikten och syndaförlåtelsen säger Bonhoeffer är en förberedelse för nattvarden. Nattvarden i sin tur är den kristna gemenskapens uppfyllelse där vi som försonade med Gud och varandra tillsammans får ta emot Kristi kropp och blod. Därför är nattvarden en sann glädjestund.
När jag läste ”Liv i gemenskap” första gången för flera år sedan blev jag berörd av det jag läste. Fast jag har läst boken flera gånger fortsätter den att beröra. Jag tror att det är för att den är så konkret och vardaglig. Den bygger inte på ”teologiska spekulationer” eller fina tankar om något ideal som någon har funderat ut. Nej man märker när man läser boken att Bonhoeffer skriver utifrån de erfarenheter och insikter han fått genom att själv leva i kristen gemenskap och sina studier i Guds ord. Jag kan rekommendera dig att läsa boken om du vill ha vägledning i vad det betyder att leva tillsammans med andra kristna. Sammanfattningsvis kan man säga att den gemenskap som Bonhoeffer vill lyfta fram är en gemenskap med Kristus och Guds ord i centrum.
