Snart ska vi fira ”Alla hjärtans dag”. Det är en dag då man uppmärksammar sina vänner och kära. På ett sätt handlar det om att fira kärleken – kärleken till de människorna som är viktiga i ens liv.
I Bibeln finns det dubbla kärleksbudet. I Lukasevangeliet frågar en laglärd vad han skall göra för att vinna evigt liv. Jesus svarar:
”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Luk 10:27)
I det dubbla kärleksbudet uppmanar Jesus oss att älska Herren och vår nästa som oss själva. Det är en kort och enkel uppmaning, men det är på många sätt oändligt svårt. För hur skall jag älska andra som mig själv? Vi kan försöka följa Jesu exempel. När han blev korsfäst tog han på sig all vår skuld för att vi skulle kunna leva vidare efter döden. Han gjorde det inte för sig själv – han gjorde allt för oss.
Det Jesus gjorde kan ingen annan göra, men det är likväl en kraftfull symbol som visar vad kärlek är. För i sin enklaste form är kärlek det att vilja att andra människor har det bra, utan själviska motiv. Och det är det Jesus vill – att vi skall tänka på vår nästas bästa lika mycket som vi tänker på oss själva.
Jag vet att jag inte alltid klarar det.Det är faktiskt ganska sällan jag klarar att tänka lika mycket på andra som på mig själv och jag tror inte jag är den enda.
Då är det en trygghet att veta att Jesus dog för oss. För vi är alla bristfälliga och vi kommer inte alltid klara att leva efter det dubbla kärleksbudet. Men Jesus gick i döden för oss – vi behöver inte prestera för att komma till himlen.
När vi firar vändagen kan vi därför försöka komma ihåg att vi är kallade till att älska vår nästa av han som gav oss vårt eviga liv. Vi är kallade till att trösta en vän som är ledsen, vi är kallade att ta med den pojken som inga andra vill vara med och vi är kallade att hjälpa en främling på gatan som behöver hjälp. Vi gör det inte för att komma till himlen – vi gör det för det är det rätta.
